Drt finns inga ord som kan beskriva tillräckligt bra , läs gärna !
För några år sedan, vi säger 2010, hade jag en helt underbar stallkompis. 13 år.Vi var så nära och hon var min bästa vän och betydde allt för mig, allt. Vi gick till ridskolan, östermalms ridskola(nu Swartlings) varje söndag tillsammans. Jag hade gått i samma ridgrupp som henne, i flera månader men senare slutade jag, så jag följde med henne till stallet ändå. Vad vi gjorde. Ja, först brukade jag titta på när hon red sin lektion. Sen var det pannkakor för mig och skinkmacka för henne. Vartenda gång. + en oboy för båda. Vi satt och garvade tills vi iprincip låg ner på golvet och alla tittade vi kunde knappt äta för att det var så hilarius alltihopa. Sen gick vi på skötarkurs, tills vi fick våra sköthästar. Jag fick en häst som hette Macarena, som blev min bästa vän också, men hon är borta nu. Men så slutade det roliga när jag fick reda på hur jobbigt hon mådde och hur det egentligen var. Hon var i deprission, självskadebeteende,mobbad, och självmordsbelägen. Vår vänskap höll fortfarande men jag märkte mer och mer hur dyster och ledsen hon var. En dag berättade jag för mina föräldrar. Allt blev kaos, och ja, jag hade förstört en stor del av vår vänskap. Senare flyttade även hon till Öland. Så vi sågs inte mer på länge. Men så kommer hon tillbaka till stockholm och vi bestämmer träff vid djurgården för att ta en promenad, mina föräldrar var lite halvt glada över träffen men både jag och min kompis var. Träffen var 2011. Sedan hade mina föräldrar tänkt mer och mer.. Min o min kompis vänskap gick upp och ner den senaste tiden då, hon sa saker till mig o gjorde dumma saker o samma med mig. Tillslut sa mina föräldrar till mig, och förbjöd mig att ens prata med henne eller skriva med henne över mobilen. Ja. På flera veckor hade vi ingen kontakt o jag gick ju ledsen hela den tiden. Tillslut bestämde jag mig för att börja sms:a med henne ändå. Det gjorde vi. I några veckor tills hon blev mer och mer frånvarande och jag tittade på hennes instagram och facebook. Hon hade nya vänner och verkade faktiskt ha det bra. Så jag ville inte gå på henne så mycket, så tillslut skrev vi inget alls. På 2 år. Små konversationer nån gång då o då. Men SMÅ. Några få meningar.
För nån vecka sedan, nyligen. Bestämde jag mig för att dra upp kontakten med henne igen. Jag gick in på kik och såg att hon varken hade nått användar namn (ett - bara) och en svart bild. Jag skrev och frågade om kontot var i andvändning fortfarande. J är jag och L är min kompis
L : Ja
J: Varför har du inget namn eller bild?<3
L : för att jag ska ta överdos
L: hejdå
L : hoppas du får ett fantastiskt liv
J: hallå vafuck händer berätta NU?
Min kompis skickar bild på piller
L: jag har 19 , 17 kvar
J: ***** NEJ vad håller du på med
J: SVARA!!
J. HALLÅ DET ÄR INTE KUL SVARA NU
L: misshandel
J: shit gmn vem?
L..
L: min pappa
J: fuck han
L: börjar känna att kroppen domnar bort xD hahahah har 12 kvar.
Jag får panik och verkligen dampar med mezz som försöker övertala henne att stanna.
Tillslut får jag henne att iallafall sluta ta mer av tabletterna. Hon skrev att hon höll på att svimma men hon gjorde inte det. Vår konversation fortsatte ett bra tag.. Jag var i panik själv o bara grät o grät, för hon är den mest fantastiska personen på hela jorden för mig. Hon är en underbar o rolig person och hon förtjänar inte den livssituation hon har . Jag önskar jag kan göra mer för henne, men jag har redan gjort mycket för henne som betyder mycket för henne.
Jag kan lägga till att den kvällen när vi skrev så började vi rada upp massa minnen. Massor många väldigt många sjukt många roliga fantastiska minnen. Så många minnen. Jag kommer aldrig kunna göra bättre minnen med nån annan än henne. Hon är bäst. Kommer aldrig att glömma henne. Aldrig aldrig. Min första riktiga kompis, som jag kunnat berätta allt till, skratta på riktigt med. Och jag tänker själv på henne sjukt mycket och undrar ofta hur hon har det. Vår konversation är ganska "trög" right now, har inte skrivit på några dagar. Men shit vad jag älskar henne <333 hon är en person som jag aldrig kommer glömma och hon har sen jag lärde känna henne alltid varit en speciell person för mig <3
Vi har kännt varann i 4 år nu, kanske inte mycket för vissa men allt vi gått igenom blir som en hel livstid typ, vi har ingen bra kontakt och är knappast vänner längre. Men jag kommer aldrig glömma det vi hade.
<3
Om du har orkat läsa ända ner hit, av nån andledning, duttiiig duä ;)
Jag vet inte vad jag ville säga med detta inlägg, kanske att riktigt bra kompisar glömmer man inte, det finns ingen rubrik för detta inlägg, som att de inte fanns några ord för att beskriva vår vänskap
Ilysm L ^_^
Sjukt ful gammal bild på oss, jag till vänster hhehehe ;)
Hejdå :*
